BALANSERING AV HÄST

Harmoni och balans

Det här kompendiumet är skrivet av Hilmer Haglund som är hovslagare på Färjestad och han har bl.a. varit Copiads och Callits hovslagare under deras karriärer.

Inledning

Överrullning

Inledning

De problem man ställas inför, när det gäller balansering av hästar, kan ibland vara tämligen enkla. Ofta är dock problemställningen så svår att man får inrikta sig på att prova olika alternativ

Det som ofta begränsar möjligheten att noggrant kunna analysera problemställningen är ögats långsamhet i det snabba förlopp som steget tar. Därför får man ofta arbeta "på känn".

Det som brukar känneteckna " balanseringskostnärerna " är att dom vanligen har nya idéer på lager när inte gamla balanser stämmer.

Dock ska alltid felställning som uppstått under skoperioden rättas till vid omskoningen,så att konstant hovställning behålls.

Välskodd häst

Det är av stor betydelse att man börjar med en normalt och välskodd bäst! Felaktig hovställning framkallar ofta balanseringsproblem, Större avvikelser. Från vad som kan anses vara anatomiskt riktigt, kan även orsaka allvarliga skador i ledet och senor.

Särskilt försiktig med att ändra hovställningen ska man vara om hästen arbetas hårt eller tränigstempot ökas.

Det är också viktigt att om hästen lider av hälta ska man i första hand åtgärda den.

Inriktning

All balansering går i första hand ut på att hästen inte slår sig någonstans. Hästar som slår sig reagerar mot smärtan och försöker att skydda sig genom att trava dåligt eller att galoppera.

Man bör betänka att dom ställen hästen slår sig på inte är skyddade någon muskulatur och är därför mera känsliga!

Att hästen slår sig innebär att den med en hov kolliderar med en annat eller samma ben (extremitet).

Stegets indelning

För att lättare kunna greppa problematiken med balanseringen kan man dela upp steget i fyra faser.

1.överrullning
2. Svävning
3. Isättning
4. Belastning

Överrullning-Avstamp

Överrullningen-avstampet räknas från det hoven börjar lämna marken till det att hoven är helt i luften.

Fram-Bak

Det är skillnad på överrullningen fram och bak! Framhoven lyfts ju i huvudsak av att knäet böjs framåt, medan bakhoven lyfts för att hasen höjs bakåt. Detta gör att framhoven rullar över sin framkant, medan bakhoven lyfts mera plant. Om man studerar skoslitaget ser man att bakskorna inte rundas i tådelen som framskorna.

Överrullningskant

Överrullningskant är den kant i tådelen av hoven eller beslaget där överrullningen sker. Vintertid kan överrullingskanten bestå av broddspetsarna.

Överrullningskant

Motstånd

Motståndet vid överrullningen påverkas av avståndet mellan hovleden och överrullningskanten. Detta fungerar som en hävstång . Är avståndet stort är det svårare att rulla över och överrullningen försenas. Om avståndet är kort går överrullningen lättare och blir snabbare.

Motståndet vid överrullningen beräknas från hovleden (hävstångsverkan).

Begränsningar

Vid stort motstånd vid överrullningen föreligger risk för skador på böjsenor och hovleder. Vid allt för litet motstånd kan hoven få tendens att vicka över i vila. Hästen blir då i regel halt. Därför är det viktigt att se till att hästen står ner ordentligt på hoven när man flyttat tillbaka överrullningskanten mycket.

Ibland kan överrullningen även försenas om den påbörjas allt för tidigt, Detta beror då på att överrullningen påbörjas under det egentliga belastningsmomentet. Hästen måste då hålla kvar hoven mot Marken för att bära upp sin vikt, men. får i slutfasen ingen brytning i hovleden som tvingar den att lämna marken.

Hovvinkel

Låg hovvinkel fram försvårar överrullningen men underlättar isättningen genom att hoven glider bättre. Låg hovvinkel bör därför kombineras med tillbakaflyttad överrullningskant .

Hög hovvinkel fram underlätta överrullningen men försvårar i hög grad isättningen genom att dubbelslag uppstår. Steget avkortas betydligt. Bak är effekterna av vinkelförändringar mindre .

Belastningsspänningar

Överrullningens riktning bestäms i första hand av ledernas rörelseriktning, men även av spänningar som byggs upp under belastnings och överrullningsmomenten.

Bak blir aktionen som regel trängre om bakhovarna blir låga på utsidorna. Fram kastas hoven inåt om framhovarnas utsidor är för höga och utåt om insidorna är för höga, Detta beror på att spänningar byggs upp vid den sida av hoven som är för hög. Dessa spänningar frigörs när hoven lämnar marken Och kastar hoven åt motsatt håll.

Sned överrullningskant

För att styra överrullningen kan man göra överrullningskanten sned åt det håll man vill Styra överrullningen, Dock är effekten av en sådan åtgärd osäker då det är stora krafter man försöker påverka. Största möjligheten att påverka överrullningens riktning i sidled är om man samtidigt kan flytta den mycket bakåt.

Beslagets vikt

Beslagets vikt har ingen avgörande betydelse vid överrullningen.

Fästet

Vid ökat fäste fördröjs överrullningen.

Svävning

Svävningen är en del av steget när hoven inte har kontakt med marken.

Svävningen påverkas av: hovvinkeln hovens rättställdhet, fästet, totalvikt och viktfördelning samt lederna och deras rörelseriktning samt musklernas inverkan.

Svävningen består av kurvrörelser i höjd och sidled samt fartökning och fartminskning.

Hovvinkel

Låg hovvinkel ger högre svävning i början och lägre svävning på slutet. Steglängden kan också öka.

Sänkt hovvinkel streckad

Hög hovvinkel ger lägre svävning i början och högre på slutet. Steglängden blir avkortad.

Höjd hovvinkel streckad

Bak blir dessa skillnader mindre på grund av mindre kroppsvikt.

Rättstäldhet i sidled

Svävningen påverkas av om spänningar i sidled frigörs under svävningen. Om exempelvis en hovs utsida är för hög kastas hoven under svävningens första del inåt.

Fästet

Fästet har stor betydelse för svävningen.

I höjdled blir svävningen läge med ökat fäste.

I sidled kan svävningen bli rakare med ökat fäste

Man bör dock beakta att ett ökat fäste, som regel, även försvårar överrullningen och ökar stöten vid isättningen

Totalvikt

Hovens totalvikt är vikten av allt som man belastar hoven med. Med ökad vikt blir svajningen högre och långsammare. Under svävningen måste mera muskelkraft användas

Hög vikt

Låg vikt

Viktfördelning

Viktfördelning på hoven kan vara: tåvikt, traktvikt och sidovikt.

Tåvikt

Hoven böjs upp mera och får en högre svävning början.

Traktvikt

Hoven får en lägre svävning i början. Observera dock att om samtidigt höjer totalvikten får man två motverkande effekter.

Sidovikt

Fram fungerar sidovikt som en pendel. Den förskjuts åt det hållet som sidovikten är.

Påverkningsriktning

Bak fungerar den så att den vrider benet åt den sida den är placerad under fartökningen men vrider benet åt andra hållet under fartminskningen vid isättningen. Man får alltså ett mer bågformat steg.

Vrideffekt

Isättning

Isättningen räknas i från att hoven får kontakt med marken till att glidningen har avstannat. Då hästen landar med hoven uppstår en stöt, Hoven bör därför kunna glida något för att minska stöten

Isättningen påverkas av: hovvinkeln, hovens rättstäldhet i sidled, benställning, fästet (friktionen) och ibland beslagets längd i trakten

Hovvinkel

Hög hovvinkel försvårar isättningen genom att dubbelslag lätt uppstår.

Låg hovvinkel underlättar isättningen genom att glidningen i regel ökar.

Rättstäldhet i sidled

Om hästen har exempelvis fransysk benställning kommer hästen att landa bara på hovens utsida. Detta beror på att benet år vinklat utåt. Det gör att hästen måste föra det framåt mer eller mindre i sidled. Den snedbetastningen som då uppstå vid isättningen kan te sig våldsam. Dock har alla hästar som är födda med avvikande benställningar kompensation för denna snedbelastning genom att berörda leder är förstorade åt den merbelastade sidan.

Slitage

Slitaget uppstår under överrullningen och isättningen och ska inte blandas ihop med belastningen. Uttrycket "ska verka som hästen sliter" är helt missvisande för travhästar då slitaget är beroende på gångarten.

Trailer

Används bak för att hästen ska få markkontakt tidigare och för att vrida ut bakbenet. Förutsättningen för att få effekt av trailer är att hästen sätter i trakten först. Ju längre och mer utvinklad den är ju större effekt kan den ge, Man kan dock ifrågasätta lämplighen av att utsätta benet tör vridpåverkan i samband med isättningen

Äggsko

Förutsättningarna för äggsko är dom samma som för trailer. Avsikten är att bromsa och tidigarelägga isättningen. Med äggsko får man dock ingen vridpåverkan av benet

Omspikning

När man byter söm bör man tänka på att om man byter söm bara på en sida kan man få vridpåverkan av benet under isättningen

Belastning

Rättställd hov

Under belastningsfasen är belastningen av extremiteten mycket stor. Det är därför av största vikt att hoven är rättstäld annars kan felbelastning av framför allt leder och senor uppstå

Vad som är rättställd hov måste bedömas individuellt och erfarenhetsmässigt. En bra huvudregel är att tåaxeln ska vara rak. Vid avvikande benställningar kan dock mindre avvikelser göras för att motverka effekten av avvikande benställning,

Vid större avvikelser från rak tåaxel riskeras bland annat kroniska ledskador. Ofta blir också den balanseringsmässiga effekten den motsatta mot den man har förväntat. Allt för många hästar har blivit helt obrukbara på grund av skador som uppstått när man i balanseringssyfte ställt hoven anatomiskt felaktigt.

Det är också känsligare att ändra hovställningen ju högre tempon hästen arbetas i och när arbetstempot ökas. Därför bör man från början ha en hovställning som man sedan inte behöver ändra! Dock måste felställningar som uppstått under skoperioden alltid rättas till, annars blir felställningen ökad

Balansering bör i första hand ske med beslaget!

Snedbelastning

På mjukt underlag kan en snedbelastad hov sjunka ner mer på den merbelastade sidan. Man får då en ökning av snedbelastningen. Därför måste man vid skoningen försöka att kompensera snedbelastningen genom att. lägga ut skon mer på den merbelastade sidan.

Ett riktmärke är att man strävar efter att få tyngdpunkten mitt i beslaget både i längd och sidled

Om hästen exempelvis har förskjuten åt sidan riktar man ut skon på insidan och håller in den på utsidan. Om hästen har tyngdpunkten förskjuten bakåt förlänger man beslaget i trakten och kortar av det i tån.

Hovformen

Man bör också tänka på att hovformen påverkas om hoven belastas snett. I sidledd blir väggen på den merbelastade sidan med tiden mera upprätt och hovkanten närmar sig hovens tyngdpunkt. Resultatet blir med tiden att hovställningen blir felaktig vid snedbelastning om inte detta korrigeras vid skoningen.

Spänningar kan byggas upp under belastningsmomentet. Dels av felaktig hovställning och dels av avvikande benställning. Dessa spänningar frigörs när hoven lämnar marken och kan påverka svävningskurvan både i höjd och sidled. Det är därför viktigt att hoven verkas så att man motverkar de sidospäningar som kan uppstå under belastnings och överrullningsmomentet, och som sedan kan störa svävningskurvan.

Hovsulan

Många hästar kan ha känsliga hovsulor utan att för den skull ha puls eller reagera för visitertång. Vanligen brukar sådana hästar dock ha en tunnare hovsula.

Under belastninsmomentet kan stenar och liknande trycka in och deformera hovsulan. Detta kan besvära hästen som då kommer att få ett avkortat steg, Hovsulan måste då skyddas med en hård sula av plast eller plåt

Hovens Belastning

Det är av stor vikt att hoven har tillräckligt understöd. Det har spekulerats mycket i hur stor vikt en hov belastas med i hög hastighet. Det har ibland talats om flera ton. Sådan belastning är dock helt orimlig. Vid provbelastning av slaktade hovar har allvarliga belastningsskador kunnat iakttas redan vid betydligt lägre belastning.

Man måste i sammanhanget ta hänsyn till extremitetens fjädrande egenskaper. Man brukar räkna med att kroppsvikten fördelas med 60% på -frambenen och 40% på bakbenen, Till exempel en häst som väger 400 kg har då en belastning på frambenen med ca 240 kg.

Hästar kan ju ibland förflytta sig endast på bakbenen och bär då hela kroppsvikten på ett och ett bakben under förflyttningen. Man kan då tydligt se att hästen då är mycket nära den gräns för belastning som extremiteten klarar av.

Kontentan av detta resonemang blir då att extremiteten i högt tempo kan klara en belastning upp till ca 2.5 gånger den belastning den har i skritt.

En häst som väger 400 kg klarar då, enligt denna teori, en belastning på vart framben av 600 kg och på vart bakben av 400 kg.

Understöd

Man förstår lätt betydelsen av bra understöd när denna yta, som ju ofta inte är större än en handflata, kanske ska bära en belastning motsvarade en halv personbil eller 6 st. fullstora smidesstäd

Det är viktigt att strålen får stöd. När strålen ej får stöd förändras belastningsförhållandet i hovens bakre del drastiskt. Bland annat uppstår strålfårssprickor lättare.