Hur vi skaffade islandshäst eller historien om "Gubb-kursen"

Här kommer en historia som handlar om hur det kan gå när man anmäler sig till Rauðhettas kurser.

 

Vintern 2005, Hägnaliden

 

Det hela började med att min fru fick två ridturer i present. Hon hade aldrig ridit islandshäst tidigare så det var väldigt roligt för oss andra i familjen att den första ridturen gick så bra. Detta gjorde mig nyfiken så vid nästa tillfälle, som kom några veckor senare, gjorde jag henne sällskap till stallet. Jag tyckte inte det verkade roligt så jag tog vår hund och gick en långtur i skogen istället. När jag kom tillbaka hade även ridgruppen kommit tillbaka och Margret pratade om en "gubbkurs". Gittan, min fru, var inte sen att försöka övertala mig att prova . Hux, flux var jag anmäld, hur det nu gick till ? Vad jag var anmäld till var en heldag med häst, jag som aldrig ridit förut, hur skulle detta nu gå ? Det var inte aktuellt att hoppa av så jag övertalade vår son, Christian, att också hänga på , vilket han gjorde. Dagen med stort H, som i häst kom, och vi var nog något fundersamma över hur detta skulle gå.

 

Vi var 10 st "gubbar" som började med fika och glögg innan vi kom ner i stallet där vi hade genomgång av ryktning, kratsning av hovar, sadling och tränsning. Sådant hade man hjälp till med förut så det var inte så farlig. Men sedan började det, vi skulle börja rida i paddocken, oj oj hur skulle detta gå ? Men upp kom vi och inte var det så marigt som jag trott heller. Efter några timmar i paddocken var det lunch, och den smakade toppenbra. När vi sedan mätta och belåtna kom ner till våra hästar började vi om i paddocken, men efter en stund sa Margret att vi skulle rida ut, vi hade ju varit så läraktiga så det skulle nog gå bra. Sagt och gjord, vi red ut och nu började det verkligen hända saker. Vi skrittade, töltade, travade och allt vad det heter, vi hade också fått en ny ledare i täten, " hon hette något på propp…". Om just detta skulle man kunna skriva mycket mer, men det får vara till en annan gång. När vi kom tillbaka och ställt in hästarna, blev det kaffe och så var en väldigt trevlig dag över. Här skulle det kunna vara slut på historien om det inte varit så himla kul.

 

Eftersom både Christian och jag tyckte att detta skulle man göra om, tog vi kontakt med Margret som ordnade en ridtur på nyårsdagen, tack för det Margret ! Vi var 8 st som red ut och hade en jättetrevlig tur.

 

Nu var det kört på allvar för nu hade alla fått blodad tand. En lördag /söndag i mitten av januari var vi ute med Haraldur och provade hästar, vilket resulterade i att SPERRA hamnade i familjen. Nu började problemen. Både Gittan och Christian började rida på allvar och jag tittade på. Gittan hade sedan tidigare stor häst. Dom började tjata om att jag borde skaffa mig en egen häst så att vi kunde rida allihop. Aldrig!, svarade jag på detta. Nu började även Snjólfur med att; " ...jag har nog rätt häst för dig.. " och övertalningen fortsatte, vilket resulterade i att efter 1 månad hade vi även SKVETTA.

 

Vi hade våra hästar i Älvsåker, där det nu fanns 4 islandshästar. Under året har vi funnit massor med trevliga ridvägar i vårt område, vilket har gjort ridningen till ett måste. Vi hade nu verkligen fått blodat tand. Detta resulterade i att jag i början av sommaren bara måste prova att tävla, resultatet blev sådant att nu kan det inte bli sämre, bara bättre.

 

Ja, så var vi nu där igen, 3 som ville rida tillsammans men bara 2 hästar. Gittans storhäst hade avlivats under hösten. Vi hade ju haft flera av Haraldurs hästar hos oss under vintern, däribland Snjólfurs häst VÆNGUR  vilken Gittan tyckte mycket om, sagt och gjort hon åkte till Kungälv några gånger och provade, detta utföll väl. Ny besiktning och allt var klart.

 

Med tre egna, och familjen Erikssons två islandshästar fanns ett stort behov av utbildning, detta löste Hans på bästa sätt då hans kusin är Åse Eriksson. Hon har nu varit hos oss varannan vecka under hösten och försökt få oss rida, inte åka, samt att utbilda hästarna till att bli vad vi vill att dom skall vara; "underbara ridhästar ".

 

Vi har nu flyttat våra hästar till Ersgården som vi arrenderar, detta gör att vi nu har större möjligheter att rida både i Djursjöområdet och runt Älvsåker. Margret vill jag tacka speciellt, för utan hennes "gubbkurs" och nyårstur hade vi nog aldrig skaffat islandshäst.      

 

(vid pennan/ Göran)

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

PS/ I februari 2000 när vi ville ha en häst till fick vi möjlighet att välja ett av de två ston som Snjólfur tagit hit och hade uppstallade hos oss. Vi valde PERLA som större delen av året stått hos Haraldur, Fengur Islandshästar i Hålta, för träning och senare tävling.     

 

(vid pennan/Birgitta)

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu har det blivit 2005 och mycket vatten har runnit under broarna:

 

-Vi tog två föl efter Perla och Sperra och köpte ett tredje föl. Alltså tre föl som nu hunnit fylla tre år. ASKA, DÚFA och ATLADÍS.

-Vi köpte 2 hästar från Danmark, RIKKA och GUSTI

-Vaengur var tvungen att avlivas akut efter att ha fått kolik och tarmvred.

- Göran köpte ny häst av Snjólfur, SKÍNFAXI, Perlas sista föl på Island. Nu sex år gammal.

-2004 köpte vi vår drömgård i Hägnaliden, Hällesåker. Bättre kan det inte bli ;-) Vi har de 4 hästar vi rider hemma på gården men unghästarna kvar på Ersgården som vi fortfarande hyr av Karin och Anders.

 

(vid pennan/Birgitta)

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu är det 2011 och vi har varit tvungna att ta bort en av unghästarna, de hästar vi har kvar är Skínfaxi, Atladís, Aska, Sperra, Skvetta och Perla.

 

 

 

 

Ett stort tack  till Snjólfur och Haraldur för all hjälp och utmärkta hästar.