Kortare turer
Under den ljusa årstiden brukar vi vara ute i skogen, om möjligt varje dag. Det blir mycket upp och ner i backarna och ut och in mellan träden som gör hästarna mjuka och starka, detta gör våra hästar vältränade för längre turer under veckoslut och under semester. Vi har också haft hjälp av Åse Eriksson som gett oss lektioner lite då och då samtidigt som hon gett oss tips om sadlar och bett vilket är viktigt för att hästen skall trivas med sin ryttare.  

Ett stort tack till Åse!

 

 

 

Man skall bara tänka på att inte rida på ömtålig mark. Vi rider ju på någon annans ägor. När vi rider längre turer brukar vi rida ca. 50 min. sen sitter vi av och går 10 min. efter ungefär tre timmar tar vi en timmes rast då både vi och hästarna får vila. Detta upprepar vi så att en dag består av ca. 6 timmars ridning och tillsammans med raster och annat blir det en riktig heldag. Vi försöker att utnyttja alla djurstigar som ser ut att gå i rätt riktning, för att minska risken för skador. Även traktorspår och timmervägar är utmärkta att använda. Däremot rider vi aldrig där det ser ut att vara skogsplanteringar och liknande. Är vi det minsta osäkra på om det går att rida där vi vill fram, sitter vi av och kollar noga. Det kan ju vara mjukt under, håligheter som hästarna kan fastna i, mossar eller vattenhinder som är farliga. Ibland är det bara att inse att det är så blött i markerna att det inte är lämpligt att rida ut. Då är det bara rejäla grusvägar som gäller om man inte vill rida i paddock. Vi har under våra ridturer sätt skräckexempel på hur man inte skall göra. Att i förväg ha varit och tittat på möjliga ridvägar är heller inte fel, då man ibland träffar markägare som man kan fråga om man får lov att rida på hans marker.

 

En viktig sak som man ofta glömmer är jakt. Vi försöker att hålla oss informerade om jakt i områden vi skall rida i, detta för att inte störa jakten för jaktlagen. Bra förhållande med markägare och jakträttsinnehavare är ett måste om man skall kunna rida i skog och mark även i fortsättningen.

Perla med sin nyanlände son, Skinfaxi, som hon fick sista året på Island. Ersgården 2003.

 

Ofta rider vi ensamma under veckan för att hästarna skall lära sig att ryttaren bestämmer och inte flocken. Det är inte så kul när man rider flera stycken och alla hästarna helt plötsligt skall tävla med varandra. Under veckosluten blir det ofta längre turer, då har vi ofta med oss utrustning för att kunna laga lite mat över öppen eld. Det ger en annan dimension på ridningen när man efter en halv dag stannar vid lämplig plats där både hästar och ryttare kan få en välförtjänt rast. Vi tänker då väldigt noga på att det skall finnas möjlighet till lite bete och tillgång till vatten. Det är en upplevelse att sitta och titta på hästarna som lugnt står där och betar samtidigt som tex. "pytt i pannan" steker i pannan , solen skiner och fåglarna kvittrar. Det krävs inte så mycket för att göra sådana turer som man kanske tror. Bara packväskor, en bra karta, en enkel stekpanna, något att äta med, lite planering och sunt förnuft. Har man dessutom lite friluftsvana är det ännu enklare.

 

Flerdagarsturer
När vi gör flerdagsturer gäller lite andra regler. Utrustningen är i princip den samma men planeringen är ännu viktigare, men mycke roligare. Att ha kommit överens med någon som om det skulle behövas kan slå på en tappsko är ett måste. Övernattning, för oss själva och våra hästar i det fria ställer större krav på friluftsvana och utrustning. Man måste kunna stänga in hästarna med tillgång till bete och vatten. Det går åt mer mat och egen utrustning för övernattning i det fria. Ibland har vi med oss någon som kör en följebil. De gör att man inte blir lika beroende av vikten på det som man skall ha med sig då detta kan köras. Ett annat sätt som vi med fördel har prövat flera gånger är att rida mellan så kallade "höbönder", ett sätt som vi varmt rekommenderar. Fördelen är att man har en fast punkt där man på ett bra sätt kan ta hand om hästen samtidigt som det på flera ställen även går att få logi och även mat.

 

Exempel på detta och som vi har prövat är Anderssons gård i Fjärås, Skårs gård i Gällinge och Sundstorps Stuteri i Sundstorp. Dessa tre ställen ligger i de områden som vi normalt rider i, runt och i närheten av Lygnern. Bara man vågar eller kan få hjälp med att genomföra en längre ridtur får man en upplevelse av hästar och vår natur som är något av det bästa man kan uppleva.