Den här minnesregeln hjälper dig att handla rätt STANNA, TÄNK EFTER, ORIENTERA DIG, PLANERA !

 

Om man går eller rider vilse.

Trots alla dina förberedelser och säkerhetsåtgärder finns alltid risken att du själv, en grupp eller en enskild gruppmedlem kommer bort. Oftast hittas de relativt snabbt, i regel inom en timme, eller tar sig tillbaka själva, men ibland blir de borta en längre tid. Här kan du göra mycket för att underlätta för dig själv om något sådant händer. Att gå via uppfångningslinjerna är ett sätt, men inte helt pålitligt då man kan bli osäker på riktningen. Lär ut till gruppen hur de helst skall göra ifall de går vilse.

 

Stanna
Den första reaktionen är rädsla och oro. Om du låter oron öka genom att fantisera om allt hemskt som kan bli följden av att du är vilse, kan du hammna i ett panikartat tillstånd där du blint rusar omkring i skogen med fåfäng förhoppning att allt kommer att lösa sig bakom nästa kulle eller skogsridå. Genom att stanna upp, sitta ned och försöka lugna ner dig ger du dig själv en chans att inte förvärra situationen. Det kan vara svårt när hjärtat bultar, benen är darriga och det råder "vakum" i hjärnan. Men andas lugnt, koppla av genom att byta strumpor eller gör upp upp en liten eld så lugnar kroppen ner sig och hjärnan klarnar.

 

Tänk efter
Nu kan du förhoppningsvis fundera ut vad som hänt, vart tog de andra vägen, var är du själv, var finns stigen... Oftast kan du nu hitta tillbaka bara genom att släppa tyglarna och låta hästen finna vägen.

 

Orientera dig
Om du inte lyckas hitta tillbaka, lyssna efter röster eller ljud, kolla kartan. Vissla i din visselpipa som du alltid bär med dig, eller busvissla. De andra kanske inte har hunnit så långt. Strunta i att det känns genant för att du gått bort dig. Helre några gliringar än att irra omkring i skogen ensam! Lyckas du inte, måste du börja fundera över dina möjligheter.

 

Planera
Om du inte säkert vet i vilken riktning du ska gå och det inte heller finns några "uppfångningslinjer" i området som ni kommit överens om och om du inte ser eller hör något som kan hjälpa dig tillbaka, är det bäst att stanna där du är. Det värsta du kan göra är att springa omkring i skogen! Då kommer du allt längre ifrån den plats där dina kamrater såg dig sist, och de vet ju inte åt vilket håll du springer iväg. Dessutom ökar området inom vilket man måste leta efter dig. Så sätt dig ned och om det behövs kryp under en gran eller bygg ett vindskydd, häng upp någonting stort och färggrant som signal utanför, gör upp en eld och vänta på att bli hittad! Elden syns både på dagen genom röken och i mörker genom eldskenet. Se till att du bygger en säker eldstad så att elden inte sprider sig.

 

Hur man skyddar sig mot nerkylning och hur man klär sig:

 

Kroppen
Kroppen fungerar bäst när dess temperatur (i kroppskärnan) är +37°C. Blir kroppen nedkyld av att det är kallt, blåsigt och vått eller kroppsvärme försvinner till kallare föremål, som att sätta sig på en kall sten, påverkas kroppens funktion. Sjunker temperaturen till 35°C orkar du bara häften mot normalt. Musklerna blir stelare, du blir fumlig och långsam i rörelserna. Ju mer nedkyld du blir; desto mer omtöcknad blir du. Humöret sjunker; du börjar strunta i det som händer runt om. Går temperaturen i kroppskärnan ned ytterligare, blir du oförmögen att hjälpa dig själv. Kläderna
Du kan hjälpa kroppen genom att klä dig rätt. Under stora delar av året är jeans (av 100 % bomull) helt olämpliga. Det är ju välkänt att stillastående luft mellan huden och de olika klädlagren isolerar. Jeans är oftast så snävt sydda att det inte finns plats för någon isolerande luft. Tar du dessutom på dig långkalsonger under de trånga jeansen så minskar du snarare möjligheten till isolerande luftlager! En stor nackdel under kalla och våta väderleksförhållanden är att 100 % bomullsplagg effektivt suger åt sig väta, vatten eller svett, så att materialets isolerande förmåga kraftigt försämras. Bomull är även svårt att torka. De flesta har väl upplevt att jeans efter tvätt har behövt torka 1-2 dygn - i rumsvärme! Hur blir det då inte under en regnig hajk eller långtur där man inte har möjlighet att torka sina kläder ordentligt! Enda sättet blir då att ha plaggen på sig, och låta kroppsvärmen torka kläderna, med allmän nedkylning av kroppen som följd.

 

Tom mage och tomt huvud
Att du själv eller gruppen råkar illa ut och att hela hajken spårar ur beror med stor säkerhet på att man förbränt alla sina kolhydrater. Vi har en mängd kolhydrater (socker) i kroppen ungefär 400 gram. Det sockret används bland annat som bränsle för musklerna och är det enda som hjärnan kan använda som bränsle. Om musklernas "snabba" bränsle tar slut, blir man trött och yr i huvudet. Då även hjärnans bränsle började tryta blir man okoncentrerade, irriterad och fattar oövertänkta beslut. Man får svårt att tolka kartan och går vilse. I det läget skall man se till att få kolhydratrik föda (socker, stärkelse, mjöl), så som spaghetti, makaroner, ris, potatismos, bröd eller söta soppor, så att man har en chans att fylla på sina kolhydratförråd. I stället äter man ofta kött i form av fisk eller korv. Kött är proteiner, kroppens byggstenar, som först efter några dygn har brutits ner till kolhydrater. Det här tillståndet av kolhydratbrist kan man påvisa genom att mäta halten blodsocker i blodet. Finns det mindre än normalt, talar man om lågt blodsocker. I detta sammanhang är det bra att känna till, att ungdomar upp till 15 års ålder har en halv gång högre forbränning än vuxna. Det betyder att de måste äta oftare än vuxna, och att de snabbare än vuxna förbränner sina kolhydrater. Det här får en praktisk betydelse vid planeringen av hajker eller andra krävande ute verksamheter. Om den vuxne ledaren bestämmer matrasterna efter sin egen mage, har ledaren med säkerhet en mängd trötta, hungriga, irriterade, fumliga, snubblande ungar med nedsatt omdöme i släptåg. Risken för att man går bort sig eller skadar sig ökar med fallande blodsockerhalt. En enskild eller grupp som går vilse kommer med säkerhet inte att handla efter sunt förnuft. Det är också viktigt att förstå att detta tillstånd inte går att häva eller påverka med viljan. Det enda som hjälper är att fylla på med nya kolhydrater så att blodsockerhalten når en normal nivå. För att undvika dessa problem skall man få möjlighet att äta ungefär var tredje timme. Man kan även ha med sig smörgåsar eller s.k. "studenthavre" bestående av chokladbitar, nötter, russin i lättåtkomlig påse att äta av när man känner för det under en ridtur. Druvsocker är inte lika bra, det förbränns snabbt och ger endast en "kick" under relativt kort tid.

Övernattar man ute blir man nedkyld av att ligga i sovsäcken direkt på marken utan liggunderlag. En blöt sovsäck kan inte hålla kroppsvärmen kvar. Sömnbrist och huttringar/köldskakningar bidrar till att sätta ned krafterna, uppmärksamheten och omdömet.

 

Lågt blodsocker
Man förbrukar snabbt sina kolhydratreserver genom all den energi som åtgår för att huttra under natten, samt morgonens fortsatta förflyttning i terrängen. Det låga blodsockret trubbade av ens förmåga att tänka klart och rationellt, och kan därför vara en stor bidragande orsak till att man går vilse. Många till synes oförklarliga olyckor - med mycket friluftserfarna och kunniga människor, som handlar stick i stäv med normalt och rationellt beteende - kan förklaras med hur kroppen reagerar under sådana förhållanden. Det är därför viktigt att tidigt lära sig hur man skall ta vara på sig själv, förstå hur kroppen fungerar och känna igen dess varningssignaler.

 

Kommentarer
Avsnitten som behandlar hur vår kropp reagerar på lågt blodsocker, nedkylning och vätskebrist ger en fingervisning om problemen. Likaså finns mer att säga om nödsignaler, vad göra om någon går vilse, nödbivacker mm. Vill du skaffa dig djupare kunskaper om ännet och dessutom öka din förmåga att klara dig under svåra förhållanden, skall du läsa boken "Överleva på naturens villkor" av Lars Fält, Stefan Källman och Harry Sepp. (ICA-förlaget 1986.) Boken finns att köpa på bl.a. Friluftsmagasinet, Scoutvaror och i bokhandeln. Den går också att låna på biblioteken. Där finns många bra och nyttiga tips.

 

Utöver att lära sig hur man ska klä sig, använda karta och kompass samt hur man ska göra om man går vilse bör man se till att de har en enkel "nödutrustning" med sig. Det är här inte fråga om avancerad överlevnadsutrustning utan snarare om hjälpmedel som underlättar för dem ifall de skulle gå vilse. Kompassen är med delvis för normal användning, men är även bra att ha när man gått vilse Har man vants vid att alltid titta efter "uppfångningslinjer" som begränsar hajkens eller verksamhetens områden, kan man enbart med hjälp av kompass gå rakt mot en sådan linje.

 

Kniv för att underlätta att göra nödbivack, för elduppgörning mm. Lär dig att vässa din kniv. En slö sådan är både farlig och ineffektiv.

Visselpipa skall du alltid ha med dig i fickan. Använder du den att signalera med istället för att skrika, hörs visselpipan på större avstånd. Skriker/ropar man, tar rösten snart slut. Dessutom jagar man upp sig själv och blir ängslig av att skrika/ropa.

 

Någonting att göra upp eld med, exempelvis tändstickor, vattentätt förvarade. Elden ger värme, ljus och trygghet. Den fungerar dessutom som nöddsignal.

 

Kniv, visselpipa, kompass och tändstickor är lätt att alltid ha med sig.

 

Några tips
Väta, fukt och smuts minskar isolationsförmågan hos dina kläder och sovsäcken. Det är en god ide att investera i ett sovsäcksöverdrag som skyddar sovsäcken mot fukt, smuts och slitage. Det kan vara frestande att använda en sopsäck eller att svepa ett plastskynke om sovsäcken som skydd. Det rekommenderas ej! Du avger ca 4 dl vattenånga per natt. I normala fall går ångan genom sovsäcken ut idet fria. Om du har ett vattentätt "omslag" runt sovsäcken, kommer, ångan att gå igenom säcken, kondenseras till vattendroppar på den kalla plasten. Vattendropparna sugs upp av sovsäckens stoppning och därvid försämras isolationsförmågan. Har du ett skynke eller en sopsäck av plast, så spänn upp det som lutande tak ett par decimeter över sovsäcken, så slipper du kondensproblemet.