Allemansrätt - allemansskyldighet ......eller rätt och vett i skogen

 

Allemansrätten är inte en lag i vanlig mening utan en gammal sedvänja. I en av naturvårdslagens paragrafer står dock bl. a. Att naturen är tillgänglig för alla enligt allemansrätten samt att man skall visa hänsyn i sitt umgänge med naturen. Detta med rätten och skyldigheten är viktigt! Allemansrättens vikt betonas också i förarbetena till naturresurslagen.

Grundtanken med allemansrätten är att vårt land och vår natur tillhör oss alla. Men vi kan inte göra precis som vi vill och inte vad vi vill. Allemansrätten är en Frihet under ansvar. Rätten innebär i stort att vi får ta oss fram i naturen även över andras marker. Vi får rasta och övernatta, plocka bär, svamp och blommor som inte är fridlysta. Men vi måste hela tiden se till att naturen och annans egendom inte skadas. Vi måste visa hänsyn till markägare och mot andra som vistas i naturen.

Dessa två inledande stycken gäller alla friluftsutövare, även oss ryttare.

Vad är det man framför allt då bör tänka på som ryttare? En tung kropp som vilar på fyra små hovar gör själklart att risken för markskador är större än om du själv tar dig fram till fots. Vid tjällossning och vid regnig väderlek är riskerna ännu större för markskador. Då bör man helt undvika odlad mark, skogar och grusvägar (mjuka grusvägar ). Till den odlade marken räknas också ibland stubbåkrar som kan en insådd av vall. Ta med andra ord inte för givet att Ridning är tillåtet på en stubbåker. Om du är osäker på var du får rida eller ofta rider på samma ställe fråga då om möjligt berörd markägare.

En ryttare måste alltid visa hänsyn gentemot andra som är ute i naturen. Det är lätt att personer som är ovana med hästar blir rädda om dom helt plötsligt på sin vandring genom skogen möter en häst med ryttare. Storleken kan också skrämma. En häst med ryttare räknas som ett fordon, enligt trafiklagstiftningen, och på grund av det skall gång- och cykelbanor inte användas. Tänk också på att skyltar som gäller ridning kan upphävas i den lokala ordningsstadgan.

Ett exempel: På en grusväg står en skylt med betydelsen Ridning olämplig. Skylten står på en väg som leder in till ett motionsområde och i den lokala ordningsstadgan står att cykling och ridning ej är tillåtet inom förtecknade och i kartbilaga angivna områden. Var alltså extra uppmärksam när det finns förbudsskyltar.

Vad kan man då göra för att minska riskerna för skador i skog och mark?

• Undvik ridning där det är blött och lerigt. Försök att hitta en torr väg vid sidan om.
• Om möjligt, rid inte i varandras spår utan sprid er så minskar skadorna.
• Ta det lugnt och skritta gärna där det är ömtålig mark
• Har man ridit och man ser att det blir upptrampat, byt ridväg under en tid så att marken läker.
• Växla ridvägar i skogen så att det inte blir upptrampat. Det går nästan alltid att hitta nya vägar om man inte rider i för stora grupper.
• Använd befintliga djurstigar men se upp för mosshåll och sankmarker. Är du osäker gå av hästen och känn efter hur det känns.
• Gamla traktorspår går ofta bra även där det ser blött ut.

Vad kan man då göra för att minska osämjan mellan oss och markägaren?

• Respektera markägarens synpunkter då dom alltid har rätt att förbjuda ridning på sina marker eller skogsvägar med hänvisning till skador. (Vilket vi har svårt att argumentera mot).
• Får ni problem med någon markägare eller väghållare försök att komma överens istället för att ignorera deras synpunkter. Tänk på att det är någon annans mark ni rider på.
• Att alltid uppträda korrekt vilket ger god reklam för oss och våra hästar samtidigt som det gör det lättare att komma överens.
• Tänk på att "rot röta ", (skador på trädens rötter, ofta beroende på att hästarna trampar sönder ömtåliga rot system); ofta är ett argument för markägaren att förbjuda ridning.
• Rid med omdöme och som om det vore dina egna marker så gör du förmodligen minst skada.

Om alla försöker att följa allemansrättens intentioner kommer vi att få många fina upplevelser tillsammans med våra hästar.